Rasstandard för Irish Softcoated Wheaten Terrier (ISCWT)
URSPRUNGSLAND/ HEMLAND: Irland
ANVÄNDNINGS- OMRÅDE: Tidigare jakthund,
numera främst sällskapshund
FCI-KLASSI- FIKATION: Grupp 3, sektion 1
BAKGRUND/ ÄNDAMÅL: Den historiska bakgrunden för irish softcoated wheaten terrier är tämligen dunkel p.g.a. rasens släktskap med de andra irländska terrier-raserna. Wheatenterriern är troligen den äldsta av de fyra raserna. Dess existens i åtminstone 200 år antyds i gamla skrifter där man refererar till "softcoated dogs". Släktskapet med den moderna irländska terriern, även om det inte är så väl dokumenterat, verkar vara resultatet av medvetna experiment-korsningar mellan raserna. Wheatenterriern har troligen en tämligen blandad härkomst. Irish softcoated wheaten terrier användes av småbrukare till allehanda göromål på gårdarna, inte minst för att hålla efter skadedjur. Rasen användes under lång tid till den svåra jakten på grävling och utter. Trots wheatenterrierns gamla anor var det inte förrän 1937 som irländska kennelklubben erkände den som officiell ras. Rasen ökar stadigt i popularitet och är numera välkänd runt om i världen.
HELHETSINTRYCK: Rasen skall vara robust, aktiv och kompakt med en välbyggd kropp som ger intryck av styrka. Den skall varken vara högställd eller lågställd.
UPPFÖRANDE/ KARAKTÄR: Rasen skall vara livlig och sportig med bra temperament. Den är synnerligen tillgiven och trogen och mycket intelligent. Den är en pålitlig vän som försvarar utan aggressivitet.
HUVUD: Huvudet skall som helhet vara kraftfullt utan att vara grovt. Det skall vara långt och i proportion till kroppen.
Skallparti:
Skallen skall vara flat och slät mellan öronen. Den skall inte vara för
bred.
Stop: Stopet
skall vara markerat.
Nostryffel:
Nostryffeln skall vara svart och väl utvecklad.
Nosparti:
Nospartiet skall inte vara längre än skallen.
Käkar/tänder:
Käkarna skall vara kraftiga och starka med stora regelbundna tänder.
Bettet
skall vara saxbett eller tångbett, varken under- eller överbett.
Kinder: Kindbenen
skall inte vara framträdande.
Ögon: Ögonen
skall vara väl placerade, mörka eller mörkt hasselnötsbruna, inte för stora
eller framträdande.
Öron:
Öronen skall vara små till medelstora. De skall bäras framåtvikta med vikningen
i nivå med skallens övre plan. Rosenöron eller öron med
vikningen för högt är inte önskvärt.
HALS: Halsen skall vara medellång, kraftig men inte grov med löst halsskinn.
KROPP: Kroppen skall inte vara för lång.
Längden från manken till svansroten skall vara ungefär densamma som avståndet
från manken tillmarken.
Rygg: Ryggen
skall vara stark och plan med jämn överlinje.
Ländparti:
Ländpartiet skall vara kort och kraftfullt.
Bröstkorg:
Bröstkorgen skall vara djup med väl välvda revben.
Svans:
Svansen skall vara väl ansatt och inte för tjock. Den skall bäras glatt men
aldrig över ryggen. I hemlandet kuperas den så att 2/3 av
ursprungliga längden
är kvar, förutsatt att det är i balans med hundens proportioner. Okuperad svans
är tillåtet.
SVANSKUPERING ÄR FÖRBJUDEN I SVERIGE!
EXTREMITETER:
Skulderblad:
Skuldrorna skall vara väl
tillbakalagda, finmejslade och muskulösa.
Armbåge:
Armbågarna skall vara åtliggande.
Tassar:
Tassarna skall vara små och inte
spretiga. Svarta klor föredras men varierande mörka färger tillåts.
Bakställ: Bakstället
skall vara väl utvecklat med kraftfull muskulatur.
Lår:
Låren skall vara kraftiga och
muskulösa.
Knäled:
Knälederna skall varavinklade.
Has:
Hasorna skall vara lågt ansatta och
haslederna skall varken vara inåt- eller utåtvridna.
Tassar:
Baktassarna som framtassarna.
RÖRELSER: Rörelserna skall vara parallella sedda både framifrån och bakifrån. Från sidan sett skall rörelserna vara fria, lätta och koordinerade.
PÄLS:
Pälsstruktur: Frambenen skall vara
fullständigt raka, oavsett från vilket håll man ser dem. De skall ha god
benstomme och muskulatur. Pälsen skall vara enkel, endast på öronen får underull
förekomma. Strukturen skall vara mjuk och kännas silkig och inte grov. Unghundar
är undantagna från detta. Frisyrklippning är tillåtet.
Frisyrklippning: Pälsen klipps kort på halsen, bröstet och skallen. Den lämnas särskilt lång över ögonen och på underkäken. Mustascher är önskvärt. Ymnig behåring lämnas på benen. Kroppspälsen klipps så att den följer kroppens konturer men den skall inte vara skulpterad. Svansen klipps kort och prydligt avsmalnande.
Naturlig päls: Pälsen skall som längst inte överskrida 12,7 cm (dvs 5 inches). Den skall vara mjuk, vågig eller löst lockig och med lyster som silke. Under inga omständigheter skall pälsen ”fluffas” upp som på en pudel eller old english sheepdog. Hundar som presenteras i sådan pälskondition ger en felaktig bild av både typen och rasen.
Valpar: Speciell uppmärksamhet skall ges till utvecklingen av valppälsen. Valpar föds sällan med den korrekta vuxenpälsen, hänsyn måste därför tas till detta vid bedömning. De går igenom flera stadier av förändring av både färg och pälsstruktur innan de får den färdiga vuxenpälsen, vilket oftast inträffar mellan 18 månader och 2 1/2 års ålder.
Färg: Alla rena nyanser av vetefärg, från ljust till en gyllene rödaktig färgton. Pälsen på huvudet skall ha samma färg som pälsen på kroppen. Öronbasen får ha en mörkare nyans och det är inte ovanligt att den täcks av ett tunt lager ljusa pälshår. Valpar kan vara rödaktiga, gråaktiga eller ibland rent vetefärgade. Masken är vanligen svart. Ibland förekommer en ål, dvs ett svart band längs ryggraden samt även svarta hårspetsar över hela kroppen. Dessa mörka hårstrån ljusnar med åldern och försvinner.
STORLEK/VIKT:
Mankhöjd: Hanhundar 46-48 cm, tikar något
lägre.
Vikt: Hanhundar 18-20,5 kg, tikar något
mindre.
FEL:
Varje avvikelse från standarden är
fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse
-underbett
-överbett
-nostryffel med annan färg än svart
-päls som på vuxen hund inte är rent
vetefärgad
-nervositet
DISKVALIFICERANDE FEL:
-gula ögon
-matt, tjock, ullig eller bomullslik
pälsstruktur
-vit pälsfärg; brun pälsfärg
NOTA BENE: Hund får ej prisbelönas om den
är aggressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa
och sundhet.
TESTIKLAR: Hos hanhundar måste båda
testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.
Läs mer om rasen på www.swtk.se